Kartläggande samtal och extra anpassningar

Det där med ett tänka bra om hur man på skolan får arbetet runt de extra anpassningarna att flyta på verkar aldrig ta slut, åtminstone inte för mig. Hur ska de kartläggas för att bli så specifika att de stöttar individen? Hur ska de formuleras? När övergår de till att bli särskilt stöd? När ska de utvärderas och hur? Ja, ni hör ju!

Det hela är en katten-på-råttan-situation. Om vi i grunden har en undervisning som stöttar alla eleveres olika sätt att lära behöver färre elever extra stöttning i någon form. De elever som ändå behöver en extra anpassning så klart ha en sån som är så specifik att den blir effektiv. Lyckas vi även med detta kommer vi även att skriva färre åtgärdsprogram med allt vad det innebär. Inget nytt där egentligen.

Men hur gör man då? På den skola jag jobbar har jag förmånen att träffa alla som undervisar regelbundet och schemalagt. Med det i ryggen finns en organisation för att få ett systematiskt arbete. Det är naturligtvis mycket som ska avhandlas på denna tid, men inte sällan handlar det om just extra anpassningar. Vid dessa tillfällen använder vi detta dokument:

Utifrån detta går vi igenom nuvarande situation. Vad fungerar? Vad fungerar inte? I vilka lärmiljöer? Vi planerar för extra anpassningar och eventuellt andra insatser som tex andra kontakter med elevhälsan, att göra en fördjupad kartläggning eller skicka remiss vidare. Nästa gång vi träffas utvärderar vi vad vi skrivit och reviderar vid behov.

Photo by Pixabay on Pexels.com

4 reaktioner till “Kartläggande samtal och extra anpassningar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s