Ett exempel på hur man kan hjälpa elever att behålla självkontrollen med bildstöd

Det finns alltid några elever på varje skola som behöver ha ett ställe att andas på. En del av dem som behöver det på vår skola kommer till mig.

När man är i ett kaosläge, oavsett om det yttrar sig som ett utbrott eller i en låsning, kan det vara svårt att verbalisera sina behov utan att göra det hela värre. Därför har jag satt upp följande bilder på väggen precis innanför min dörr:

De elver som kommer är i blandade åldrar, därav olika utforming på korten. När eleven kommer, och det brinner i kropp och knopp, behöver de bara peka på den bild de tycker stämmer med hur de vill ha det. Då vet jag hur jag ska bemöta dem så att jag inte gör saker värre. Eleverna som använder detta system är förberedda på att de kan använda dessa lappar. Det är ju en förutsättning för att de ska fungera. Det man inte vet om, kan man inte göra.

Stödstrukturer, är inte det bara för små barn?

Vid flera tillfällen har jag stött på pedagoger som tycker att det är knepigt att använda stödstrukturer för äldre elever. Det finns en rädsla för att det ska upplevas som barnsligt av eleverna, speciellt om man lägger till bilder. Min erfarenhet är precis den motsatta. Stödstrukturer är nödvändigt för elever som har t.ex. nedsatt arbetsminne eller andra kognitiva svårigheter och de stärker övriga elevers lärande. Dessutom har jag som pedagog funnit en styrka i att hela tiden ha något konkret att föra tillbaka arbetet till när tanken börjar sväva iväg. Arbetsprocessen tydliggörs för alla. Win-win!

Allt beror ju på hur man genomför något, att den anpassas efter mottagaren, och det är viktigt att gå in ett sådant här arbetssätt med en övertygelse om att det är bra. Stödstrukturer är även en del av ett språkutvecklande arbetssätt, något som inte på något vis är koppalt till eleverna ålder.

Ibland kan det vara bra att göra två stödstrukturer så att eleverna sedan kan välja den som passar dem bäst. På så sätt blir den som behöver det där lilla extra inte så utpekad och vi verkar redan i planeringen av våra uppgifter för ett inkluderande klassrum.

Här har ni fina exempel på hur man arbetar på en gymnasieskola med stödstrukturer i hela klasserna, dvs som en del i arbetet med ledning och stimulans:

Klipp och klistra med Ulrika

Modella och att vara ett gott exempel är en av pedagogens viktiga roller. Elever är ju, i alla fall på min skola, barn. Barn gör som vuxna gör. Ibland är det bra och ibland mindre bra, men vi vill ju styra dem till att göra det som är bra. Om något nytt ska läras är det aldrig fel att den vuxne gör det innan, som ett sätt att just styra mot det som är bra. Man kan alltså säga att det blir en form av visuellt stöd när den vuxne ”gör före”.

Så, nu ska jag sätta mig vid skrivbordet och klippa och klistra. Jag ska laminera och sätta på kardborreband. Jag ska rita(det är få saker jag är sämre på) och hitta bilder. Jag ska slita håret när tekniken inte är med mig när jag tar fram begreppslistor, strukturer och bildstöd.

Det duger ju inte att specialpedagogen går runt och teoretiserar och analyserar hela dagarna. Jag måste ju leva som jag lär och modella det jag vill att andra ska förstå. Min plan är att lägga upp en del av det jag använder här under fliken Dokument. Med tiden hoppas jag att det kan komma att fungera som ett bibliotek och en inspirationsbank för egen tillverkning.

Eleven behöver stödstrukturer, men vad är det egentligen?

I kartläggning och samtal kring våra elever slutar inte sällan med att jag eller någon annan uttrycker att ”hen behöver stödstrukturer och tydlighet”. Jag tror att många känner sig lite förvirrade över detta och för att veta hur man gör en bra stödstruktur måste man ju veta vad det är och varför man behöver en. Som vanligt är kontexten avgörande. Den stödstruktur som fungerar i ett sammanhang för en elev behöver inte göra det för en annan. Därför behöver man utgå från elev och situation, och stödstrukturen kan då se ut på lika många sätt som det finns sandkorn i bilen hem efter en dag på stranden.

Till att börja med kan det vara enklast att ta en konkret situation, att tänka i det lilla. Välj en situation som ofta är svår för en elev, tex gå på idrotten eller skriva en viss typ av text. Genom att skapa en stödstruktur gör du hela arbetsgången tydlig och eleven kan följa den. En elev med nedsatt arbetsminne har svårt att hålla processer i huvudet. De olika stegen fladdrar iväg eller så läggs så mycket möda på att minnas vad hen ska göra att resultatet uteblir.

En stödstruktur är en visuell bild av hur man ska göra något, vad man ska göra och när. Man brukar säga att en bra stödstruktur på en aktivitet svarar på dessa frågor:

  • Vad ska jag göra?
  • Hur ska jag göra?
  • När ska jag arbeta och hur länge?
  • Med vem?

Ibland kan det även vara bra att få veta vad man ska göra när man är klar. En del barn behöver bilder, medan andra får hjälp av enbart text. En sak som är viktig att ha i minnet är dock att använda så få ord som möjligt.

Stödstrukturen kan underlätta i kommunikationen och synliggör ord och begrepp. Den kan även stötta i planeringen och hjälper till att dela upp en omfattande uppgift i flera del, något som vi ofta återkommer till att elever behöver.

Om ni vill ha konkreta exempel och inspiration tycker jag att ni ska spana in LogopedJulia på Facebook och Instagram. Där finns gott om superfint tänk och goda exempel! På Facebook finns även gruppen Bildstöd tips och råd.

Ni kan även titta här:

http://bildstod.se

https://www.pictogram.se

https://www.symbolbruket.se/Information/Symbols

https://www.begripligtext.se/aktuellt

Jag misstänker att vi får anledning att komma tillbaka till ämnet då detta brukar behöva stötas och blötas en aning.